Tack alla som har stöttat mig under denna period! The voice har varit en riktig upplevelse och jag är glad och känner mig upprymd över att ha träffat så många goa människor, både i produktionen och bland de tävlande. Tack Carola för att du är vild och galen, proffsig och smart men samtidigt otroligt ödmjuk och snäll. Nu hägrar framtiden (det gör den ju alltid), och som alltid är det dessa perioder av ovisshet som är de mest spännande. Puss och kram alla vänner och bekanta och alla andra!
Annons:
Hotellkväll
Detta ständiga hotellrum. Dammigt men ändå så sterilt, statsbuller, avlägset men påträngande. Jag har skaffat tvättlina, men jag saknar klärvoajans, något som i för sig hade varit rätt tråkigt att ha. Jag brukade skriva musik och små saker på lappar som jag hittade på gatan eller parkbänkar. Men jag hittar sällan saker numera. Kanske för att jag tittar in i solen för mycket, man blir så snurrig då. Så jag går ofta vilse, men så lägger sig mörkret och jag kan se igen. Det är svårt att ens tänka på framtiden när man är så fokuserad på imorgon. Jaja, ta det inte så allvarligt, jag säger som den där Bob: My guard stood hard when abstract threats
Too noble to neglect
Deceived me into thinking
I had something to protect
Good and bad I define these terms
Quite clear no doubt somehow
But I was so much older then
I’m younger than that now
Här är min maskot för imorgon: http://www.youtube.com/watch?v=0bt9xBuGWgw
Fyra bugg och en edvard.
Tidig, tidig morgon. Mycket, mycket te. Fina, fina deltagare och en stor, stor scen. Men ingen idé att hetsa upp sig. Det är ju minst en elva timmar kvar tills det smäller. Hela studion känns som en myrstack, där folk tillsynes virrar omkring i en planlös dans. Men följer man en speciell individs varje steg så inser man snart att myrmänniskan har ett mål. Var och en bär på en stor vikt, inte i form utav materia, utan i form utav ett ansvar. Det är ett pussel och fattas det en bit, blir bilden ofullständig och raketen kan aldrig avfyras. För det känns som det är en månraket som ska iväg och inte ett tv-program som ska produceras! Upp upp upp och ivääääääääg!
Förlåt mamma, jag klippte mig själv idag
Duellen var en riktig urladdning! Att ge allt på scen under 2 minuter är som att springa ett hundra meters-lopp. Tack André för att du blivit min vän, jag hoppas att vi ses någon gång! Tack Carola för att du valde mig, I won’t let you down! Nu ska jag ut på landet och jobba, andas frisk luft och mocka lite koskit. Då mår jag som allra bäst! Jag får inte tillräckligt mycket ljus här i staden helt enkelt. Så när jag kommer tillbaka till Stockholm kommer jag att vara full av ny styrka och energi. Tack alla ni som tittade på The Voice idag, det kittlar gött! Love Elie!!
Team
The Voice Sverige
The Voice Sverige
The Voice Sverige
The Voice Sverige
The Voice Sverige
